I måndags fick jag ett samtal ifrån mamma där hon berätta med darrig röst att min moster hade lämnat oss. Jag kände hur klumpen växte i halsen och tårarna började rinna. Det kom som en chock. Både hennes död och min reaktion. Jag har inte träffat henne på över 20 år, jag hade inte ens tänkt på henne det sista och när mamma sa att hon inte fanns mer kom känslan att jag aldrig mer kommer att få hålla henne. Hon var världens snällaste person.
Kommer fortfarande ihåg hennes stora varma famn. Och lukten av
Nivea kräm. Hon luktade alltid såååå gott och än idag så förknippar jag lukten av Nivea med henne. Ni vet den stora blåa burken.
Idag är det exakt en vecka sen hon somnade in.
Ett hjärta av godhet har slutat att slå
Den eviga vilan har kommit
Dock finnes en tröst
Du sover i ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar