Pimpad skrivbord

I fredags så fick jag äntligen nytt skrivbord. Idag tog jag med lite bilder på mina älsklingar för att pimpa till det lite.
Ska bara skaffa lite grönt med.

Friday

Det är bara en timme kvar till helgen. Tjuvstartade med att äta lunch med stora älskling. Och längtar så efter min lilla älskling. Ska pussa på han massor vid hämtning. Sen blir det fika på Lasse Maja och förmodligen köper vi med oss Semlor hem som fredagsmys.

Ikväll blir det som sagt mys för hela slanten. För att imorgon ska Oliver vara hos sin mormor och vi andra ska ut på galej.  Vi ska laga en 3‐rätter meny på Swedish Taste med hjälp av deras mycket duktiga kockar. Och när vi inte lagar mat blir det ska vi få en vinprovning utöver det vanliga. Detta göra vi tillsammans med konsultfirman. Det ska bli så kul att umgås och dricka massor med god vin för mig och öl för Johnny.
Imorgon blir dock lite hektiskt. Tvätta, lämna Oliver, köpa klänning, hem, färga håret och fixa iordning sig och vara på plats klockan 17.00. Lycka till.

Då är det ju tur att idag går i lugnets tecken!

Torsdag

Oh shit, redan torsdag?????

Dagarna bara svischar förbi. Mycket händer. Mycket förändras. Men allt fortfarande det samma eller inte. Låter det flummigt. Ska förklara!!!!

När man gick i högstadiet så brukade man säga: ” killar kommer och går, men vänner de består.” hahahhaha vet inte om detta stämmer när man passerat 25. Har haft samma kille sen jag var 25, men mina ”kompisar” har kommit och gått! Fått många härliga kompisar under åren som gått men 2011 var ett år som även tog några av mina vänner. Av olika anledningar. Ena svek med stort S. Den andra av andra anledningar, den tredje vet jag inte ens.... Hoppas att jag förstår en vacker dag. Denna vännen sörjer jag som mest.
Och den fjärde, var det bara en massa missförstånd som jag hoppas att vi ska reda ut en vacker dag. Jag har inte riktigt haft ork för det. Och även detta missuppfattade hon. Men som sagt, jag vill och hoppas att vi kan lösa det.

Så då är min fråga, har jag för höga förväntningar på mina vänner? Är jag en krävande person som bara tänker på mig själv? Eller är det bara så att man bara helt enkelt växer ifrån varann?
Ska dock inte ödsla bort min tid på att tänka på ” hur skulle det vara om?” frågor. Tar en dag i taget. Är tacksam för livet, familjen och vännerna som uppskattar mig för den jag är. Ger mig utrymme när jag behöver det. Förstår att, jag inte menar nåt när jag drar mig undan.