Arbetslös

Domen kom förra onsdagen. Jag blev kallad in till chefen. Innan jag skulle in var jag alldeles för nervös. Kunde inte hejda tårarna att komma nedanför kinderna. Mina söta arbetskamerater försökte lugna ner mig så jag gick på toa och tvättade ansiktet, tog några djupa andetag och kom ut och gick in till rummet. Vi sätter oss och småpratar lite, jag minns inte så mycket. Så kommer det: "Som du förstår så är du en av de som får gå, men du hade väl det på känn." Jag tappade hakan. Vad är det för jävla sätt och lägga fram att du är uppsagt. Jag var så arg. Ville bara gå ut. Ville inte titta på han längre. Jag förstår att det är inte hans fel men han kunde ju vara lite mer mänskligt. Nåja, nu är det gjort.

Nu ska man ta tag i sitt liv och gå vidare. Så alla därute, om ni vet någon som anställer så hör av ER.